Tisdag: Filip och jag var på BVC för ett vanligt besök med mätning och vägning. Jag fick fylla i formuläret för att se om jag drabbats av förlossningsdepression och under tiden går sköterskan omkring med Filip. Vi tacka för idag och skiljs åt för att dagen efter träffas igen på föräldragrupp.

 

Onsdag: Dags för föräldragrupp och Filip sover som vanligt under hela tiden. Innan vi får gå därifrån vill sköterskan byta några ord med mig och hon tog in mig i ett enskilt rum. Jag hann tänka att det kanske var lite överdrivet för jag trodde bara hon ville boka om tiden för vaccinationen eller liknande. Hon berättar att hon dagen innan reagerade på att Filips blick är riktad neråt vilket kan betyda att det är ett för högt tryck i hjärnan. Hon ville därför skicka en remiss till barnmottagningen och låta en barnläkare kika på honom. Jag hinner tänka en hel del tankar innan jag kan meddela Anna. På sköterskan lät det som att det kunde dröja ett tag innan vi skulle få komma och träffa en läkare.

 

MEN... när jag låg och ammade Filip några timmar senare ringde telefonen. Det var en sköterska från barnmottagningen som meddelade att barnläkaren bedömde att de var tvugna att kolla på Filip direkt. Dock fanns det ingen läkare i Katrineholm så vi var tvugna att åka till barnakuten i Eskilstuna. Så det var bara att ringa mormor så hon kunde ta Freja och sen ringa hem Anna från jobbet. I bilen på väg upp grät jag en del för jag var självklart väldigt orolig. När vi kom upp fick vi först träffa en sköterska som bland annat kollade vikt på Filip och hur han syresatte sig. Direkt efter det fick vi komma in på ett akutrum i väntan på läkare.

 

När (under)läkaren kom gjorde han en grundlig undersökning av Filip och tyckte också att han såg den nedåtriktade blicken, i vissa lägen. Han tog även in en legitimerad läkare som också hon tittade på Filip och hade dialog med överläkaren över telefon. Han ville därför remittera oss vidare för att göra ett akutultraljud av hjärnan. Dock fanns det ingen kunnig kvar som kunde göra det så vi fick åka hem och sedan åka tillbaka dagen efter då vi blivit inbokade tidigt på morgonen. Vi åkte hem och försökte få lite sömn.

 

Torsdag: Vi åker tillbaka till Eskilstuna för att göra ultraljudet. Vi passade på att göra undersökningen medan jag ammade för då var han lugn. Läkaren som undersökte hjärnan sa att det såg bra ut och vi tackade för oss för att sedan återvända till barnakuten och vänta på preliminärsvar. Det gick fortare än väntat och vi fick sedan veta att de inte såg några blödningar eller vidgade hålor vilket är bra. Dock tyckte inte läkaren att Filip följer med blicken som han "borde" och därför skickade han en remiss till ögonmottagningen för vidare undersökning. Han ville försöka få in oss redan samma dag men det fanns ingen specialist på barn på plats så vi fick en tid dagen efter och fick återigen åka hem.

 

Fredag: Vi åker till Eskilstuna ännu en gång och träffar en ögonläkare. Hon försöker undersöka Filips ögon men han är vid det här laget trött på undersökningar så han kniper ihop ögonen och vill inte alls vara med på noterna. Dessutom börjar han bli trött så hon droppar i pupillvidgande droppar i hans ögon och under tiden som de verkar får han äta lite. När hon sedan fortsatte undersöka hans ögon kan hon inte hitta något fel. Men vi ska tillbaka om några veckor för ytterligare undersökning. Efter besöket kliver vi in på barnakuten för tredje gången på tre dagar. Den här gången fick vi träffa en annan läkare som även han tittar på Filip. Just nu hittar de inga fel men de vill följa upp Filips utveckling lite extra så runt jul väntar telefontid med överläkaren.

 

Så rädd och orolig som jag varit under dessa dagar har jag nog aldrig varit i hela mitt liv. Att inte veta om ens lilla barn är allvarligt sjukt och behöver genomgå en operation i skallen är inte roligt. Just nu känns det väldigt skönt att veta att de följer upp det ordentligt men det är fortfarande jobbigt. Tänk om han inte utvecklas som han ska? Tänk om det blir tryck i hjärnan senare? Märker man det innan det är för sent? Vår älskade lilla kille. Du är perfekt precis som du är.